2019-05-26 08:27Bloggpost

Vardagsnärvaro

Jag minns första gången jag beundrade väggarna med glasmosaik inramade i mässing, de enorma valven och kristallkronorna som hängde i taket. Skulpturer i sten och metall, målningar, sirligt utskurna pelare, vacker stuckatur på väggar och tak  - allt talade för att jag var i ett palats och inte i en tunnelbana.

Under de två åren jag bodde i Moskva skulle jag hasta förbi valven och kristallkronorna rätt ofta och ägna mycket lite tid på att betrakta konsten. Efter hand blev fokus att pricka rätt färg på de tolv olika linjerna så jag hamnade på en station nära mitt resmål  - vilket ibland var en utmaning då det fanns 223 stationer att välja på. Detta lärde mig att vardagen finns överallt i världen. Även på den vackra semesterorten du längtar tillbaks till, finns det grå tristess. Men tristessen beror inte på omgivningen, utan på betraktarens ögon och hjärna. 

Något de flesta av oss har gemensamt är att vi har just  en vardag. Vardagsscenerna kan se lite olika ut, men är oftast bekanta och utan större överraskningar. Varje dag består helt enkelt av mer eller mindre lyckade möten mellan bekanta och obekanta människor som går på autopilot ungefär på samma geografiska yta vid samma tidpunkt. Vi är så vana att vi slutat scanna av omgivningen i minsta detalj för att avläsa faror. Trygga på att vi kommer överleva kan vi zooma ut den tråkiga omgivningen och i stället använda hjärnkapacitet på viktigare saker  som t.ex. irritation eller vardagsbekymmer. I tunnelbanan en tisdag eftermiddag kan du bli uppretad när hörlurs-killen bredvid lyssnar på så hög musik att du ofrivilligt känner vibrationerna av gitarrsolot. I affären besvarar du inte kassörskans leende då du är fullt upptagen med att lösa små vardagsbekymmer som ”vad skall vi äta till middag i morgon kväll?” 

När hjärnan är slut efter en dag på jobbet och fingrarna och pupillerna scannar igenom mobilskärmen på jakt efter insta-likes, är det inte konstigt man drabbas av vardagsfrånvaro

Det är mycket i vår omgivning som gör att de egna ögonen får ett filter av svart-vitt tunnelseende. När hjärnan är slut efter en dag på jobbet och fingrarna och pupillerna scannar igenom mobilskärmen på jakt efter insta-likes, är det inte konstigt man drabbas av vardagsfrånvaro.  Reklamaffischernas intensitet tränar effektivt vår hjärna att bortse från omgivningens väggar tills vi slutar se även den vackra glasmosaiken. Vi har så många måsten och tankar om det perfekta livet att vi ständigt jagar efter något annat där framme som är mycket långt ifrån här och nu.  Känslan av att inte regissera sitt eget liv, av att stå vid sidan om som en passiv åskådare där inget kan förändra det förutsägbara är oerhört stressande. Och stressen gör att vi flyr in i allt mer jobb, jag efter luftslott och än mer surfande. Trötthet, orealistiska ambitioner och stress - alla är nycklar till frånvaro.

Och plötsligt upptäckte hon färgen på soffan och längden på sin tonårsson. Downshifting kan definitivt vara vägen till större livsnärvaro

Nyckeln till närvaro borde väl då vara att göra motsatsen till det som gör oss trötta, överambitiösa och stressade? Åsa Axelsson beskriver i sin bok ”ut ur ekorrhjulet” hur hon som gymnasielärare blev utbränd och slutligen tog steget ut ur förvärvsarbetet och in i ett aktivt men enklare liv på hemmaplan. Förutom att de psykosomatiska besvären av utbrändhet försvann, återfann hon kreativiteten, livslustan och framförallt närheten till sin familj. Hon upptäckte även att det fanns mycket pengar att spara när hon inte längre behövde stress-shoppa, hade tid att tillaga billigare mat samt odla. Och plötsligt upptäckte hon färgen på soffan och längden på sin tonårsson. Downshifting kan definitivt vara vägen till större livsnärvaro.

Och märkligt nog blir inte det att undvika det obehagliga eller att fixa till det tillsynes omöjliga viktigt, utan att leva varje dag som om den redan var fulländad.

I filmen ”about time” möter vi huvudpersonen Tim som gemensamt med alla män i släkten har förmågan att leva om sitt förflutna. En förmåga med rimligt många fördelar om han till exempel vill få till en lyckad date eller jobbintervju. Han kör helt enkelt dagen om igen flera gånger tills den sitter och han åtminstone undviker obehagliga situationer som uppstår pga egen dumhet. Först kör han dagen som en provomgång där han på kvällen reflekterar kring vad som gick fel och varför. Nästa gång fokuserar han på detaljerna i omgivningen, de små händelserna vid sidan om eller ändringar i människors minspel och gester. I slutomgången njuter han bara av alla dessa situationer som är redan bekanta. Han tar sig tid att lukta, se och känna, le mot andra,  ge en kram och skratta med i stället för att bli irriterad.  Han är fullständigt närvarande i varje stund även om situationerna är alldeles vardagliga. Och märkligt nog blir inte det att undvika det obehagliga eller att fixa till det tillsynes omöjliga viktigt, utan att leva varje dag som om den redan var fulländad. Att leva som om det var just livet i sig som var själva poängen.

Med den inställningen av vardagsnärvaro kanske vi oftare upptäcker både kristallkronorna och de långa tonårssönerna?



Om Haro tid för barnen

Haro är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation som arbetar för föräldrars och barns rätt i samhället. Haro värnar för jämställdhet mellan kvinnor och män samt föräldrars rätt till fritt val av barnomsorg på likvärdiga ekonomiska, sociala och kulturella villkor. Haro vill vara föräldrars röst och stöd. För barnens bästa.

Kontaktpersoner

Ingvild Segersam
Ordförande
Ingvild Segersam