Är inte vi kvinnor?

Ni talar om jämställdhet, ni talar om feminism och ni tror att alla kvinnor vill samma sak. Ni utgår ifrån att vi strävar mot samma mål och har samma drömmar, att för alla kvinnor finns det endast en enda sanning.

Men det enda ni hör är era egna tankar och andra kvinnor som högt uttalar och bekräftar det ni tänker.

Ni säger att ni vet bäst och att alla vi stackars omedvetna kvinnor som väljer fel inte vet vårt eget bästa och därför behöver ni leda oss in på den rätta vägen.

Men, ni styr inte oss. Vi går våra egna vägar och det kommer vi att fortsätta göra eftersom vi har både viljan och styrkan som krävs för att fatta egna beslut.

Nej, vi är inte så högljudda. Vi är väluppfostrade och påpekar hellre vänligt att vi tycker att ni förminskar våra val. Vi borde kanske skrika högre och kräva att ni ser oss.

Men vi vill inte vara lika er och eftersom vi respekterar er och era val, så vi skriker inte eller försöker få er att tro att vi har sanningen.

Vilka är vi då? Vi är kvinnor som är mammor. Kvinnor som ser sitt moderskap som en del av den helhet som gör oss unika.

Vi väljer att ta ansvar för våra barn under den tid barnen behöver oss och vi kommer att fortsätta göra det oavsett vilka hinder ni lägger ut och vilka argument ni för fram.

Vi gör det för att vi måste och för att vi älskar att göra det. Vi är våra barns beskyddare, ledare och deras skuggor. Vi både följer dem och visar dem vägen. Vi ser dem.

Vi vet att de har sina egna vägar att gå, men vi vet också att ingen växer på egen hand. Även vi växer och utvecklas eftersom relationen är av ett slag som är unikt. Att följa sitt eget barn är som en resa i sitt inre och man tvingas möta och ta itu med sig själv.

Ni tycker att vi ska separera den här relationen, den här utvecklingen av moderskapet och av oss som människor. Ni vill att vi ska vilja göra karriär inom ett yrke, gärna inom en bolagsstyrelse. Ni vill att vi ska ha ”egna pengar” för att vi ska känna oss fria. Fria att lämna våra barn och våra män och de familjer och hem vi har skapat.

Ni anser att vi borde se konsekvenserna av vårt handlande och därmed lämna den osäkra och obetalda och lågt värderade omsorgen om våra barn till någon annan. Ni betalar till och med för att få oss att göra det. Men det kommer vi aldrig att göra eftersom vi vet att vi är bäst för våra barn.

Så idag, när det är internationella kvinnodagen, så viskar (eller skriker) vi till er.

Visa oss respekt.

Förminska inte våra val utan se oss som kvinnor med lika värde och samma rättigheter.