Bli astronaut - inte mamma

"Hillary Clinton wrote to NASA as a child inquiring how to become an astronaut. NASA replied that girls could not be astronauts. So she became Secretary of State." 

Såg det här på Facebook en dag, och kändes hur arg jag blev av svaret som Hillery fick när hon ville bli astronaut. Samtidigt sitter jag och läser en roman om en feminist från Irland som kämpade för kvinnors rättigheter, när hon som ung är hos  syokonsulenten får hon som råd att bli flygvärdinna och kanske lyckas gifta sig med en flygkapten. Hon svarar, tänk om jag vill bli flygkapten då? Men det var ju otänkbart...
Tänk vad långt bort från det vi är nu, tack vara kvinnors kamp kan jag bli astronaut eller flygkapten. Jag vet att jag kan bli precis vad jag vill, jag är uppfostrad till att veta att jag kan bli precis vad jag vill och jag tror verkligen på det. och jag gjorde det, fixade bra utbildning, bra jobb. 

Men sen kom första barnen, och hela min värld förändrades, det här var meningen med livet, att få bli mamma, att vara mamma. Nu anses jag vara en hemsk människa som gått tillbaka till spisen och som för kvinnokampen bakåt, men jag vill bara vara mamma, jag vill inte förstöra för någon kvinna, jag vill bara vara med mina barn.....

Är det så fel? Det kan inte vara fel, för det känns så rätt.

Jenny Odälv