Haro deltar i EU-kommissionens projekt Familyplatform

Haro deltar i EU-projekt om framtidens familjepolitik

Haro har tagit plats i Familyplatform, ett EU-projekt om den framtida familjepolitiken initierat av EU-kommissionen. Projektet startade med ett kick-off möte i Bryssel den 26-28 oktober 2009. Haros representanter i projektet är ordföranden Madeleine Wallin och styrelseledamoten Jonas Himmelstrand. De deltar i projektets Advisory Board som har till uppgift bl.a. att: Granska att forskarna inte glömt någon viktig vinkel, skriva slutdokument vid de två konferenserna samt att vara medlare vid eventuella konflikter i projektet. Projektet pågår under 18 månader och kommer att innebära 5–7 sammankomster på olika platser i Europa. Det senaste mötet var i Dortmund 28-30 april 2010.

Just nu befinner sig Madeleine Wallin och Jonas Himmelstrand i Lissabon för ytterligare ett möte med Familyplatform. Konferensen pågår hela veckan och vi ser fram emot att ta del av deras erfarenheter när de kommer tillbaka.

Så här berättar de om sina upplevelser från det första kick-off mötet i Bryssel:

Projektets ca 40 medlemmar har en mycket intressant sammansättning med tre olika grupper från olika delar av EU: forskare, familjeorganisationer och politiska representanter ”policy-makers”. Genom denna sammansättning räknar man med att få maximal bredd i projektet: vetenskap, gräsrötter och politiska ståndpunkter. Haro ingår förstås i rollen som familjeorganisation.

I Sverige är ordet ”familj” ett värdeladdat ord som är svårt att använda i debatten. Så var det dock inte på kick-off mötet. Ordet ”familj” förefaller klart mindre laddat i den europeiska debatten, även om det finns många olika uppfattningar. Ordet ”familj” användes ständigt i diskussionerna.

En annat starkt intryck var respekten för olika uppfattningar och de olika ländernas skilda kulturella och politiska förutsättningar. Det var stundtals rörande att se ambitionen att alla skulle känna sig delaktiga och respekterade. Skilda uppfattningar sågs inte som ett problem, snarare som en förutsättning. Mot bakgrund av den svenska familjepolitiska debatten gav denna respekt ett starkt intryck.

Skillnaderna i synen på familjen inom EU är stor. Här finns allt från den svenska familjepolitiken där föräldrar uppmuntras börja jobba tidigt, till en syn att mödrar bör vara hemma de första 3-6 åren. Uppenbart är utgångspunkterna vitt skilda i olika länder. I Sverige har vi erfarenhet av en generation yrkesarbetande kvinnor och två generationer förskola. Vi vet att det inte är en ideal lösning för alla. Andra länder har ingen erfarenhet av detta och ser Sverige som en modell i fråga om barnomsorg och jämställdhet. Men den fina svenska statistiken på området sågs med skepsis av en del forskare. En forskare sa: ”Så bra kan det inte vara. Jag tror inte riktigt på det.” Vi kunde förstås bekräfta att det både finns stora familjerelaterade problem i Sverige med hög stressrelaterad ohälsa och en ökande psykisk ohälsa hos barn, samt att det finns en ökande opposition bland svenskar mot bristen på valfrihet.

Haros ståndpunkt för valfrihet i omsorgen av de små barnen – de som vill välja förskola ska kunna göra det, och de som vill vara hemma ska ges ekonomiska förutsättningar för det – mötte i allmänhet stor respekt.

Sammanfattningsvis kan vi säga att det var väsentligt lättare att föra en konstruktiv diskussion i de familjepolitiska frågorna i EU-projektet Familyplatform, trots skilda uppfattningar, än att föra samma diskussion i Sverige.