Nedanstående text publicerades ursprungligen som "Ordföranden har ordet" i Haros medlemstidning nr 4 2016, på temat "Hög(-)tid för familjen".
"I am sorry mom, I said the s-word!" Min brittiska kompis systerson hade kommit hem och erkänt dagens interaktion med grannpojken. Hela situationen förvånade mig. Inte nog med att det frågades artigt åt höger och vänster, gärna med ett "please" i slutet. Men att ett ord skulle vara så känsligt att man borde be om förlåtelse för det, kändes overkligt och osvenskt.
Nu visade det sig dock att pojken i sin ringa ålder missuppfattat s-ordet ("shit") och trott att det handlade om "stupid". Och den lyckligt lottade brittiska mamman kunde fortsätta leva i en tillvaro utan olämpliga svärord.
Jag behövde fundera länge innan jag hittade ett liknande, fult ord på svenska. F-ordet. Ordet förknippas med kvinnoförtryck och uppfattas som en borgerlig uppfinning, en kvarleva från ett patriarkalt förtryckarsamhälle. Den förhatliga institutionen som vissa politiker ropat död över, har fått representera något mossigt och ålderdomligt som begränsat individer i ömsesidiga ekonomiska beroenden och som var näst intill omöjligt att ta sig ur.
Du sitter nu med en tidning i handen med f-ordet i fetstil på framsidan. Jag vet att det är vågat, ungefär lika vågat som när Haro 2014 anordnade European Conference of the F*****. Det var FN:s internationella f******-år, som även EU hade tänkt uppmärksamma om det inte hade blivit för känsligt. EU valde att göra om året till "ungdomens år" i stället och ställde in alla andra planer och konferenser. Dessutom passade man på att byta begrepp. Nu används inte f-ordet längre, utan "Intergenerational Solidarity".Öva på det. "Jag kommer fira jul med min norska intergenerationella solidaritet i år. Har du träffat min mans intergenerationella solidaritet?" Haro var mig veterligt de enda i Sverige som markerade året och fick en personlig hälsning från FN:s f******-organ DESA (Department of Economic and Social Affairs). I videohälsningen användes f-ordet många, många gånger eftersom utanför Sverige och Europa får man faktiskt säga familj.
Utanför Sverige frågar inte folk vad du jobbar med, utan vilka dina barn är och hur dina föräldrar mår. Du uppfattas som rik när du har ett nätverk av människor, en stor släkt som kan ta hand om dig när du är sjuk, när du blir gammal eller när du helt enkelt är för trött för att orka med. Intressanta och tilldragande människor är sådana som har relationell kompetens och emotionellt kapital. Som kan se dig i ögonen och se hur du mår, förändra jobbiga situationer och hitta lösningar som oftast är närmre än du tror. De ser grannen som en person att fråga om hjälp, en farbror som kan hjälpa den ensamstående mamman att hämta barnen från skolan. Människor som har fattat att barn behöver föräldrar och att föräldrar oftast behöver stöd, mycket stöd och inte mer separation och smärta. Och att det mest självklara att värna i ett samhälle är just familjen. I den gemenskapen investerar vi frivilligt tid, resurser och kärlek därför att nära relationer mellan människor motiverar mer än status och pengar. Och får familjen det stöd det förtjänar finns det ingen bättre plats att växa upp. Även i Sverige.
Ingvild Segersam, Ordförande i Riksorganisationen Haro
Haro arbetar för att värdesätta och säkra föräldrarnas ansvar för sina barn och öka respekten för familjers val av barnomsorg, inklusive den egna familjens omsorg. Både jämställdhet och barnens trygghet stärks om föräldrarna får lov att fullt ut ansvara för vilken omsorg barnen behöver. Haro är en ideell demokratisk organisation som arbetar opinionsbildande både nationellt och internationellt.