Hur mår Moder Svea? - moderskap i dagens Sverige

Året 1919 startade firandet av mors dag i Sverige. Initiativtagarna ville hylla modern både privat och i det offentliga med kyrkliga samlingsstunder och konserter. Modern var familjens tillflykt, representerade trygghet och värme och överförde dygd och kärlek till barn, bygd och fosterland. Moderskapet sågs som det centrala hos kvinnan – stark som vek, ansvarstagande som självutplånande. Det offentliga moderskapet skulle fungera som en symbol för hela nationen och till och med universellt som en livgiverska. Hon var oumbärlig i hemmet men även en fredsskapare för nationerna.

Som en djup kontrast till detta romantiskt upphöjande av moderskapet inledde makarna Myrdal i 1934 en ny era i svensk familjepolitik med boken "Kris i befolkningsfrågan". Nu talade man inte längre om moderskapspolitik utan familjepolitik. Industrisamhället och produktionen krävde en ny sorts familj. Genom kollektiv vård av barn skulle avkomman inte längre utgöra något hinder för kvinnorna i deras livs- och arbetssträvanden. Uppfostran i familjen beskrevs som patologisk och de flesta kvinnor som olämpliga att fostra barn. Familjen var för emotionell och barnen en uppgift för de professionella.

Vidare konstaterade offentliga utredningar på 60-talet att småbarnsmammorna behövdes på arbetsmarknaden. På 70-talet förvandlades moderskapsersättningen till föräldrapenning, sambeskattningen togs bort och daghemmen byggdes ut för fullt. Det gick inte längre att leva på en lön och inga hänsyn togs till barnfamiljernas sammantagna skatteförmåga. Höga marginalskatter gjorde familjerna beroende av bidrag och barnomsorgsstöd. Föräldrapenningens och arbetsmarknadens regler samt införande av maxtaxan på 90-talet gjorde det förmånligt att förkorta tiden hemma med barn så mycket som möjligt. Den svenska mamman blev allt äldre, födde barn med kortare intervall och återgick snabbare till arbetet.

Men det räcker inte. Kvinnor envisas fortfarande att vara hemma. De tar ut flest föräldradagar, arbetar mest deltid och tar den största ansvarsbördan för hem och familj. 2016 handlar bland annat debatten om när och hur mycket Staten skall tvångsfördela föräldraförsäkringen. Moderskapet uppfattas som ett tvång och resultatet av åratals indoktrinering av biologismen – synen på moderskapet som en del av kvinnans biologiska natur. Att kvinnor anses som självklara omsorgsgivare på grund av nio månaders graviditet och påföljande amning betraktas som resultatet av förtryckande, könade förväntningar och sociala konstruktioner.

Den svenska delegationens bidrag till CSW57 (FN:s kvinnokonferens i New York) var bland annat att kräva att ordet moderskap ströks från de gemensamma handlingarna. När den bidragsfinansierade kvinnokonferensen Nordiskt Forum arrangerades i Malmö 2014, var Haros föreläsning om moderskap den enda på det temat bland hundratals seminarier. Budskapet är tydligt: Moderskap bör och skall inte förknippas med kvinnlighet och feminism.

Så vad firar vi på mors dag? Att svenska kvinnor har mycket hög sjukfrånvaro (jämfört med andra OECD-länder)? Att majoriteten av kvinnor befinner sig i lågavlönade yrken i offentlig sektor på en mer segregerad arbetsmarknad än Egypten, Kina, Japan, Malaysia och Indien?