Mitt val

För 10 år sedan gifte vi oss. Det var sommarens varmaste dag med +27 grader och vi gifte oss på en tämligen oglamorös brygga vid en flod i skogen här i Estland. Så fort själva ceremonin var över åkte finskorna av och vi hade på oss flip-flops resten av kvällen. När vi ett antal månader tidigare började planera bröllopet så blev det först en lång lista med aktiviteter och annat som man “ska” göra. Men vänta nu... varför? Vårat bröllop handlade ju om oss, inte om någon annan. Efter lite eftertanke och funderingar om man verkligen får göra så bestämde vi oss alltså för att strunta i alla traditioner och måsten och bara göra som vi själva ville. 

Två år senare anlände vårt första barn. Vi hade sedan länge bestämt oss för att vi inte skulle sätta våra barn på förskola/dagis. Vi har flera anledningar till det. Först och främst är barndomen kort, tiden flyger förbi och vi vill leva livet med våra barn, inte missa en stor del av det. Förutom det så kommer de ändå att tillbringa så många år i skola och annat att det känns helt rätt att de får leka fritt så många år som möjligt. 

Här i Estland får man stanna hemma med barnen i 3 år varav 1,5 av dem är med lön. Det var jag som tog ut ledigheten eftersom det passade oss bäst. Med vår första fick jag samma lön som när jag jobbade. Eftersom vårt andra barn föddes två år senare fick jag samma lön i 1,5 år till fast jag inte arbetade däremellan. Tre år senare anlände vår tredje. Mellan andra och tredje barnet skulle det dock ha blivit för svårt ekonomiskt för mig att stanna hemma men tack vare våra samarbetsvilliga och flexibla arbetsgivare lyckades vi pussla ihop våra scheman så att maken jobbade heltid och jag jobbade deltid utan att sätta barnen i förskola. Vi hade inte många hela dagar tillsammans utanför semestertiderna och så här i efterhand har jag svårt att förstå hur vi orkade med det. Men det var värt det. 

Vi får ofta frågor om hur vi gör med språken då maken talar estniska med barnen, jag svenska och sinsemellan talar vi engelska. Vi har också fått en hel del frågor från alla möjliga väntade och oväntade håll om varför vi valt att inte sätta barnen i förskola.  Personer vi knappt umgås med har frågat om det inte är dags att sätta barnen i förskola nu. Det är tröttsamt att känna att man blir ifrågasatt och att man måste försvara sig, men samtidigt har jag insett att det är en viktig och tidvis smärtsam läxa att lära sig som förälder. Oavsett vilka val man gör kommer man nu och då att bli ifrågasatt av någon (förhoppningsvis) välmenande person. Men de val vi gör som föräldrar gör vi ju för att vi tror att det är bäst för just våra barn och för att det är vi som måste få våra egna liv att fungera. Jag kan inte anpassa mitt liv efter någon annans åsikt om det.

Och bröllopet... det blev enkelt, mysigt, intimt och otroligt roligt. Trots att vi inte gjorde som man skulle. 

Elena Lokk

(Fotnot: Texten har tidigare publicerats i Haro-tidningen (2020:2))