Nyamkos mardröm

I en artikel i Expressen den 16 december skriver Nyamko Sabuni om liberalernas jämställdhetsarbete.

Hon talar om att flickor måste få förverkliga sina drömmar, men definierar själv drömmarna som "att göra karriär på samma sätt som män". Det är inte alla flickors dröm. Det kanske är hennes, men inte allas.

Idag begränsas många kvinnor att förverkliga drömmen om att bygga en trygg familj, med nära relationer, genom att få mycket tid tillsammans, särskilt när barnen är små, just på grund av att vissa vill tvinga dem in i en annan "dröm", med kvoterad föräldrapenning, obligatorisk förskola och heltidsarbete när barnen är små och behöver en som mest.

På Folkpartiets hemsida uttrycks partiets ambition så här: "att var och en av oss ska ha frihet och möjlighet att förverkliga våra drömmar om ett gott liv. Vi tror på människors förnuft och samvete. Politiken ska riva hinder och skapa förutsättningar – inte bestämma hur vi ska leva våra liv." Väldigt bra sagt - men VARFÖR tillämpas inte detta i familjepolitiken?

Vi kvinnor har olika drömmar om hur "det goda livet" ser ut. Kan det vara så att vissa drömmar är värda mer än andras, och därför måste tvingas på alla oss kvinnor, vare sig vi vill eller inte? Jag vill leva min dröm, inte Nyamko Sabunis. Jag har ingen önskan att tvinga henne in i min.

 Den enes dröm, den andres mardröm. Och vice versa.