Orden, tiden, platsen

För vem öppnar du ditt hjärta på vid gavel? Vem låter du ta del av dina tankar och känslor – osminkat, ocensurerat? Tänk efter. I vilken miljö är du trygg att gråta eller hjärtligt skratta? Förhoppningsvis har vi alla minst en sådan plats, och finns den platsen är förtroende dess grund.

Företag och myndigheter mäter ibland kunders och medborgares förtroende för dem. Den där tilliten är värd allt. Snygga logotyper är inte det viktigaste. Tilliten är det. Den där svårdefinierade känslan som alla önskar att man kunde köpa för pengar. Utan den kommer kunden eller medborgaren att söka sig någon annanstans.

I somras fick jag en bok i brevlådan från Suicide Zero. En fin skrift med titeln Livsviktiga snack som skickas ut till föräldrar med barn i åldersgruppen 9–12 år. Jag grät när jag läste den. Läste att fler än 5 000 unga killar och tjejer försöker ta sina liv varje år. Att tre i veckan gör det.

Jag har tre barn.

”Forskningen visar väldigt tydligt att förmågan att kunna uttrycka hur man mår och känner, tillsammans med en god relation till en förälder eller annan närstående vuxen, är en av de viktigaste skyddsfaktorerna som finns i livet – faktiskt för allt från att hoppa av skolan till depression och självmord.”

Jag fick också läsa föräldrapepp, olika samtalsövningar och mer statistik.

Jag tänker på det där förtroendet – basen i en relation. Jag tänker att kanske skulle Livsviktiga snack skickas med hem direkt efter förlossningen? För orden på bokens framsida: ”Rusta ditt barn för livet, bara genom att prata”, bär något långsiktigt i sig. Något långsiktigt, men som likväl inte tar sin början på 9–årsdagen, utan långt, ja mycket långt, tidigare.

Visst, ett spädbarn kan inte prata. Det kan knappt en ettåring. Men du vet själv att en relation är mer än bara ord. Mer än att utbyta förnuftiga tankar och mer än att du bär logotypen ”vän”, eller ”förälder”.

Jag tänker att vi har användning av orden för att uttrycka oss. Ord att lära våra barn, absolut. Men vad är orden om det inte också finns en tid och en plats där vi kan använda dem? Jag tänker att det nog inte finns några ord, inte i hela vida världen, som kan låsa upp ett hjärta. Inte utan att också erbjuda tiden. Den där tiden som får förtroendet, tilliten och tryggheten att gro.

För vem öppnar ett barn sitt hjärta på vid gavel?

/Lina Hagström

(Texten har tidigare publicerats i HARO 3: 2020)