Räcker förskolan till?

Det så kallade Förskoleupproret och hashtaggen #pressatläge har tydliggjort att tillvaron som anställd på förskola kan vara väldigt pressad. När SVT Väst i september lyfte frågan strömmade kommentarerna in i chattfältet.

“Under förra hösten jobbade jag med 11 olika vikarier mellan oktober-december, jobbigt både för personal och barn. Men vi har ju iaf haft tur som fått vikarier..” skrev signaturen “Maja”.
“Ofta vikariestopp, avdelningar får slåss ihop med många barn som ger väldigt hög ljudnivå och ofta på litet utrymme. Eller som min situation jag och min kollega har 17 barn själva och fick inte vår tredje kollega efter sommarsemestern .. (malmö)” från signatur “H”.
“Emma” skriver om läget i sitt barns förskola: “Det är ofta brist på personal. De blir tvungna att ha alla barn i ett rum (torg) för att hjälpas åt. Där blir ljudvolymen outhärdlig. Trötta pedagoger som säger upp sig en efter en.”

Pedagoger och föräldrar, tusentals till antalet, vittnar om ungefär samma sak: förskolan räcker inte till. Stora barngrupper och få personal är en matematik som inte går ihop och både barn och vuxna påverkas negativt. Det finns inga pedagogiska leksaker eller diskurser som kan väga upp bristen av tid och närhet.

Signaturen “A” skriver så här: “Enligt min åsikt sviker vi barnen totalt i dagens samhälle! Både det att många föräldrar är ”tvungna”/väljer att jobba heltid och att det är på tok för stora barngrupper på förskolan. Vi pedagoger hinner omöjligt se och bekräfta alla barn! Det är sorgligt att inse i slutet av en arbetsdag när mamma eller pappa frågar hur dagen varit, att man inte överhuvudtaget kan komma på vad detta barn egentligen pysslat med under dagen.

Man har jäktat runt, stoppat konflikter, försökt hålla situationerna fungerande.

Idag är det illa ställt med den psykiska hälsan bland barn och ungdomar - men om några år pratar vi garanterat om betydligt större problem! Detta att barnen inte får den TID de behöver med vuxna NÄRVARANDE människor kommer få stora konsekvenser om några år och det är sorgligt att se att de styrande i Sverige håller detta så lågprioriterat!! Barnomsorgen idag är förvaring och inget annat!”

Det ska kanske inte användas som en tröst när man känner sig bristfällig och otillräcklig i sitt eget föräldraskap, att förskolan är sämre, men det ger ändå perspektiv. Förskolan fungerar som bäst när barngrupperna är små. När personalomsättningen är låg och personaltätheten hög. Förskolan fungerar med andra ord som bäst under familjelika omständigheter.

Förskolläraren Monica Mitlin skrev så här i en debattartikel i Aftonbladet den 30 maj: “Anknytning är ur mode nu. ”Lärande” är det som gäller. Små barn som input/output-mekanismer där ”kunskapsmål” och inget annat är meningen med livet. Å Gud, frågar jag mig när jag landar en minut på toaletten, vad gör vi med våra barn?”

(Källa: svt.se/nyheter/lokalt/vast/hur-ar-personalsituationen-pa-er-forskola)