Resiliens - förmågan att hantera motgångar

Tears of futility

Resiliens är att kunna känna sina sårbara känslor. Många, inte minst unga, saknar idag plats och trygghet att känna sårbara känslor och brister därmed i resiliens.

När psykisk ohälsa diskuteras, inte minst hos unga, så sägs ofta att kraven och valmöjligheterna blivit för stora och att stressen måste minska, särskilt i skolan och för de unga. Men är detta det enda synsättet? Den psykiska ohälsan hos unga har ökat stort sedan 1980-talet. Trots att detta borde vara en prioriterad fråga så förefaller intresset att ta reda på orsakerna beklämmande lågt.

Den statliga utredningen SOU 2006:77 menade att en av orsakerna var för många valmöjligheter för unga. Idag sägs stress vara en möjlig orsak, men överlag förefaller man nöjd med att säga att orsakerna är okända. Mera sannolika orsaker är att förskolan inte kunnat ersätta familjen, att vuxna blivit alltmer perifera i ungas liv, samt att digitala medier underlättat för unga att söka sig till varandra istället för att finna emotionellt stöd hos vuxna i familj och skola.

Men man kan också ställa sig en annan fråga. Varför förefaller vissa, såväl unga som vuxna, kunna hantera rejäla motgångar utan att förlora vare sig energi, emotionell hälsa, eller empati och känslighet? Varför knäcks vissa av tämligen små motgångar, medan andra klarar betydligt svårare? Det finns ett sällan använt svenskt ord för detta – resiliens – i psykologiska sammanhang definierat som ”återhämtningsförmåga, förmåga att klara svåra omständigheter eller påfrestningar”. Det är ett ord som behövs i den svenska diskussionen om psykisk ohälsa.

Först måste vi göra klart att vi med resiliens inte menar att komma igen hårdhudad med varierande grader av ilska och bitterhet. Med resiliens menar vi istället att transformeras och komma igen i vår fulla potential som energiska, empatiska människor med klarsyn, klokskap och visdom. Begreppet resiliens berör en mängd begrepp som stress, neurologisk plasticitet, psykisk hälsa, återhämtning, helande, mentalsjukdom, anpassning, emotionella försvar och psykoterapi.

Den centrala insikten i den neurologiska forskningen är att resiliens beror av emotionella faktorer, och inte kan avhjälpas med kognitiva metoder som positivt tänkande, avslappning, att fokusera på glädje eller att kämpa mot känslorna.

Den emotionella processen resiliens handlar om att hitta känslan där vi upplever sorgen och besvikelsen över motgången, ofta tillsammans med tårar på utsidan eller insidan. Det är i sorgen som fruktlösheten i motgången registreras neurologiskt och där hjärnan sätter punkt för processen och ger oss livsenergi tillbaka att engagera oss i andra utmaningar.

Resiliens är att kunna känna sina sårbara känslor. Många, inte minst unga, saknar idag plats och trygghet att känna sårbara känslor och brister därmed i resiliens.

Jonas Himmelstrand, Svenska Neufeldinstitutetet

(artikeln är tidl. publicerat i haro nr.3 2018)