Vart tog leken vägen?

Är det något jag minns av vår tid i lägenhet i förorten, så är det de tomma lekplatserna. Varenda gård hade en. Gungan som stod gapande tom i höstrusket där vinden skoningslöst tvingade lastbilsdäcken fram och tillbaks. Det var som om kedjorna gnällde en klagovisa över de försvunna lekande barnen. Sandlådan fylldes av pölar kryddade med höstlöv som om sanden nostalgiskt gråtit över minnet av barnastövlar och slitna plasthinkar. Så var fanns barnen? Jo, i sandlådor längre bort. Någon kilometer på promenadstigen bakom vårt våningshus fanns det flera förskolor där rejält påklädda barn satt i klungor lite överallt, som oplockade lingon. Några var i flock fullt upptagna med vattenpölar, pinnar och kottar medan förskoleläraren förklarade och observerade. Ett annat barn stod ensamt vid staketet och tittade tyst ut mot stigen tills det var dags för fruktstund eller andra planerade pedagogiska aktiviteter

Senare, på eftermiddagen när skolbarn och förskolebarn sakta men säkert lunkade eller kördes hem, förblev ibland även fotbollsplanen tomma. Kanske berodde det på att målen blivit sunkiga. Eller så var det så att fotbollsträningar och danslektioner stod härnäst på schemat efter man slängt i sig något att äta där hemma eller på fritids. Laget skall vinna fler matcher än förra året och man borde därför inte missa en enda träning. Någon kanske ändå satt i utvecklingssamtal i stället tillsammans med en förälder och pedagog där nya målsättningar lades inför nästa termin. Vilka mål har du, frågade man. Vad vill du bli bättre på?

Detta är de gynnade barnens vardag som från 1-års ålder fått möjlighet till utbildning och att odla sina intressen i allt från pianolektioner och Tae kwon do. Omgivna av ambitiösa vuxna som planerat den ljusa framtid från konception till lekstunder i förskola. En framtid inslagen i detaljerade tidscheman för skola och fritid. De vuxna har studerat hur man planerar och organiserar aktiviteter i grupp. Experter som stimulerar till lärande genom att engagera alla sinnen och allahanda inlärningssätt. Även spädbarn kan lära bara man har ett pedagogiskt förhållningssätt. Men behöver barn endast lära för att utvecklas?

Psykologen David Whitebread (Cambridge University) startade en kampanj i Storbritannien för att få regeringen att avblåsa satsningar på tidigt lärande. Varför? Därför att barn behöver leka. Leken hjälper barn att hantera stärka känslor samt träna sociala förmågor och problemlösande. Dessutom förutsätter leken en trygg omgivning, frånvaron av stress och en känsla av tid- och kravlöshet. Det är därför traumatiserade barn i krigsdrabbade områden ofta förlorar förmågan att leka. Deras hjärnor är kidnappade av kronisk stress och jakten på trygghet lämnar inget utrymme åt leken. Barn i Sverige i dag växer upp i annorlunda krig. Ett krig mot klockan där barnen förlorat sina närmaste i kampen för att upprätthålla en allt högre levnadsstandard och krav på arbetsmarknaden. Stressade barn leker inte, även om de sitter i en sandlåda. Och så länge ingen leker kommer lekplatserna fortsätta vara tomma.