Finns det samband mellan barnomsorgen och skolresultaten? Finland och Sverige jämförs

Nu har Jonas Himmelstrands tredje artikel om svensk barnomsorg, "Made in Finland, Childcare help for all families", publicerats i Kanada.

De övriga två artiklarna är: "Swedish daycare: International example or cautionary tale?"  och "Swedish daycare Part II: Weak parenting, big problems".

Jonas är Riksorganisationen Haros familjepolitiske expert, och artiklarna publicerades av IMFC, en kanadensisk tankesmedja. Vi ställde några nyfikna frågor till Jonas:

Vad handlade artiklarna om?

Kanada har politiska val i höst och på dagordningen finns frågan om att introducera subventionerad barnomsorg av svensk modell. Därmed finns ett intresse att lära sig mer av den svenska modellen. Artiklarna handlar om hur de önskade utfallen av den svenska förskolemodellen inte infriats. När subventionerad barnomsorg infördes i Sverige för 40 år sedan förväntades detta ge bättre hälsa, bättre skolresultat och bättre jämställdhet. Men resultaten har inte realiserats och i vissa fall försämrats – psykisk ohälsa hos unga har ökat, skolresultaten har försämrats. Det är svårt att hitta andra orsaker än effekterna av den omfattande exponeringen till förskola för svenska barn. Separationen från föräldrarna leder till stress hos barnen i unga år och föräldrar blir osäkra i sin föräldraroll.

Vilka är de viktigaste skillnaderna mellan svensk och finsk barnomsorg?

En central skillnad är att Finland har ett hemvårdsstöd som alternativ till dagis (Finland använder bara begreppet förskola för sex-åringar). Föräldrar som av olika skäl önskar hemomsorg av sina barn får både ekonomiskt och kulturellt stöd för detta. Skillnaden för de minsta barnen under tre år är påtaglig. I Sverige går runt 90 % av alla barn 1-3 år på förskola. Motsvarande siffra i Finland är bara runt 50 %. Det finns också en stark uppfattning om att detta påverkar det finska föräldraskapet. Finska föräldrar är tryggare i sin föräldraroll, vilket spiller över till skolan, där lärare har mer auktoritet i lärarrollen, och som vi vet når betydligt bättre resultat i skolan än Sverige.

Finns det några skillnader mellan hur svenska och finska barn och unga mår?

Statens offentliga utredning från 2006, ”Ungdomar, stress och psykisk ohälsa”, visade att Sverige har den sämsta utvecklingen av psykisk hälsa hos unga bland elva jämförbara europeiska länder innefattande även våra nordiska grannländer.

Kan man påvisa att det finns ett kausalt samband mellan skillnaderna i barnomsorgen å ena sidan och psykisk hälsa och skolresultat å andra sidan?

Det är ett rimligt antagande även om det kan vara svårt att bevisa. De studier som gjorts på effekterna av förskola visar på ökade beteendeproblem vid stor exponering till förskola före 3-4 års ålder. Detta nämns dock sällan, utan man fokuserar på att förskola skulle ge bättre kognitiva resultat, vilket verkar paradoxalt. Men när resultaten tolkas utifrån utvecklingspsykologi och anknytningsteori så framträder en rimlig förklaring. Beteendeproblemen är en effekt av emotionella försvar till följd av för stor separation från föräldrarna/vårdnadshavarna. Dessa försvar leder även till bättre kognitiv prestation kortsiktigt, men sämre på lång sikt. Den mest betydande effekten av de emotionella försvaren är att den psykologiska mognaden sätts på sparlåga vilket ofta ger effekter i både hälsa, beteende och lärande långt upp i tonåren.

Svensk förskola betraktas ju ofta som ”världens bästa”. Stämmer det?

Nej, det stämmer inte. Flera andra länder har tak för storleken på barngrupperna och regler för personaltäthet vilket Sverige saknar. Exempelvis har USA rekommendationer på gruppstorlek och personaltäthet som är väsentligt mer stringenta än dagens svenska verklighet. Ett fåtal delstater i USA följer dessa riktlinjer. Det innebär att vore Sverige en delstat i USA så skulle inte Sverige ha den bästa barnomsorgen. Den fokus på lek som kännetecknade den svenska förskolan på 1980-talet har gradvis bytts ut mot mer fokus på lärande och pedagogik, vilket försämrar ett förskolebarns utveckling.

Vilken forskning stöder man sig på när man talar om att ”svenska barn behöver förskola”?

Ska man vara riktigt krass så finns ingen sådan forskning. Den forskning som ofta hänvisas till förskolans fördel är från 1980-talet på små grupper runt 100 barn. De kan ifrågasättas ur många perspektiv men kanske framförallt för att de inte fastslår kausala samband. Men även hur de refereras lämnar mycket övrigt att önska. Många studier innehåller oroväckande indikationer på ökade beteendeproblem och krav på gruppstorlek och personaltäthet, men när de refereras talas enbart om de påstådda kognitiva fördelarna. Dessa fördelar kan i sin tur ifrågasättas utifrån existerande kunskap om barns utveckling enligt ovan. Helt klart är att det inte finns någon entydigt resultat från forskningen att förskola skulle vara till gagn för flertalet barn. För flertalet barn är förskola i bästa fall en acceptabel barnomsorg, i sämsta fall är det till men för barns utveckling.

Vilka förändringar behöver vi göra för att nå finska resultat?

Oj, det är en jättestor fråga som innefattar så mycket, även i form av historia och kultur. Men enkelt uttryckt så är det mest centrala troligtvis att återge svenska föräldrar tron på sitt föräldraskap. Det är inte gjort i en handvändning utan en process som kan ta någon generation eller mer. Först och främst måste föräldrar ha befogenheter att ta sitt föräldraansvar utifrån sina egna barns behov. Exempelvis måste det finnas en ekonomiskt möjlig och kulturellt accepterad möjlighet till hemomsorg som genom det finska hemvårdsstödet. Dessutom behövs en annan attityd från statsmakterna gentemot föräldrarna i alla möten med barnfamiljer. Staten kan inte fostra barn, men det kan föräldrar om staten ger dem möjlighet därtill. Beslut om barns omsorg och fostran ska ske av föräldrar vid köksbordet, inte av staten i riksdagen. Relationen barn till förälder är känslig, och det är lätt att den går förlorad vid okänsliga statliga ingripanden.

Missa inte ett högaktuellt 2-minutersklipp med Dr Gordon Neufeld, Are children better socialized in daycare?

Haro är Sveriges ledande kvinnoorganisation med ett kritiskt perspektiv på svensk familjepolitik. Haro fokuserar på barns behov och ökad valfrihet.