2016-04-12 07:00Pressmeddelande

Vem beslutar om våra barns omsorg? Uttalande från Haros riksstämma 2016

null

Svenska hemmaföräldrar samlade till Haros Riksstämma 2016 har ett budskap till alla svenska politiker: Det är föräldrarna som ska välja barnomsorgsform för sina egna barn. Statsmakterna ska hålla tassarna borta och följa de internationella konventionerna. De ska stödja föräldrarna i deras val oavsett omsorgsform och inklusive hemomsorg, farfarsomsorg, mostersomsorg eller grannomsorg.

Riksorganisationen Haro samlades i helgen till riksstämma. Stämman antog då följande uttalande:

Omsorgen som våra barn får under de första åren i livet är avgörande för deras framtida psykiska hälsa och välmående. Vem är det som väljer våra barns omsorg? Var tas besluten om denna omsorg med dess påverkan på den framtida psykiska hälsan, och därmed skolresultaten, den mänskliga potentialen och en rad andra utvecklingsmål?

Riksorganisationen Haro höll nu i helgen sin riksstämma i Örby i Marks kommun i Västra Götaland. Flera av de närvarande föräldrarna väckte denna fråga. En mamma tänker tillbaka och berättar: ”Jag kan inte svara på varför jag valde förskola, jag bara gjorde som alla andra och följde samhällets normer”. Andra berättar om hur BVC metodiskt propagerade för att få föräldrarna att skriva in sina ettåriga barn i förskolan. Något som kan ifrågasättas eftersom medicinkunskapen ska vara baserad på ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Återigen andra berättar att andra former än förskola var en brant uppförsbacke som krävde stor målmedvetenhet och ekonomiska uppoffringar.

En förälder med fler år bakom sig berättar: ”Det sades mig att barnen behövde förskolan som skolförberedelse, men idag har Sverige de sämsta skolresultaten i modern tid.” En annan noterar att Folkhälsomyndigheten nyligen släppte en rapport om den fortsatt alarmerande utvecklingen av psykisk ohälsa hos våra unga, framförallt hos flickor. Studier på svenskt föräldraskap visar att svenska föräldrar blivit alltmer osäkra i sin föräldraroll. De tror att förskola/skola/fritids sköter deras barns omsorg och fostran. Kanske är det inte ens förskolans eller skolans fel. Många professionella inom skola och omsorg vittnar om att de åläggs ansvar som egentligen hör hemma i familjer och som svårligen kan hanteras i en institutionell miljö.

Åter andra berättar om rapporter om en desillusionerad och utbränd förskolepersonal. Men ingen verkar fråga hur barnen mår i en sådan miljö.

Läser man de alla studier som gjorts på förskolans effekter och kritiskt granskar metodval och slutsatser finner man inget stöd för att förskola generellt skulle vara mer vara gynnsamt för barns utveckling än andra former som exempelvis hemomsorg. I den utvecklingspsykologiska litteraturen, anknytningsforskningen och i den moderna neurobiologin framträder istället bilden att familjen är den bästa miljön för barn att blomstra till sin fulla potential som människor.

Varför propagerar statsmakterna så starkt för förskola? Varför detta ensidiga gigantiska ekonomiska stöd till en enda omsorgsform? Varför ställer BVC upp som megafon för statens propaganda istället för att utgå ifrån vetenskap och beprövad erfarenhet? Varför ska vuxnas behov av 50/50-jämställdhet gå före barns behov av bästa möjliga omsorg när Barnkonventionen tydligt säger att barns behov alltid kommer först? Varför inte en barnpeng som föräldrar fritt kan disponera till önskad omsorg inklusive hemomsorg, farfarsomsorg, mostersomsorg eller grannomsorg? Varför får inte föräldrar välja omsorgsform utifrån sina barns individuella behov? Varför ska statsmakterna överhuvudtaget besluta om barnomsorg när den så uppenbart har misslyckats med uppgiften med beklämmande utfall?

Vem ska välja barns omsorg? En förkrossande mängd vetenskapliga data, tiotusen års historia av beprövad mänsklig erfarenhet, samt en lång rad internationella konventioner svarar fullständigt enigt på den frågan: Det är föräldrarna som ska välja barns omsorg. Statens skyldighet är att stödja föräldrarna i deras val oavsett omsorgsform. Staten har inte befogenhet att förorda en enda och dessutom ifrågasatt omsorgsform – förskola från ett års ålder.

Regeringen Löfvén skickade ett mörkt budskap till svenska barn och föräldrar när de tog bort det sista halmstrået av valfrihet i barnomsorgen genom att avskaffa vårdnadsbidraget och dessutom hotar att minska den ännu mer genom kvoterad föräldraförsäkring.

Svenska hemmaföräldrar samlade till Haros Riksstämma 2016 har ett budskap till alla svenska politiker: Det är föräldrarna som ska välja barnomsorgsform för sina egna barn. Staten ska hålla tassarna borta och stödja föräldrarna i deras val.

Det kommer en dag när konsekvenserna för barnen av dagens svenska familjepolitik klättrar högst upp på den politiska dagordningen. Den dagen blir smärtsam för de politiker som fattade besluten och de som försvarat dem i 40 års tid.

Haro är Sveriges ledande kvinnoorganisation med ett kritiskt perspektiv på svensk familjepolitik. Haro fokuserar på barns behov och ökad valfrihet.


Om Haro tid för barnen

Haro arbetar för att värdesätta och säkra föräldrarnas ansvar för sina barn och öka respekten för familjers val av barnomsorg, inklusive den egna familjens omsorg. Både jämställdhet och barnens trygghet stärks om föräldrarna får lov att fullt ut ansvara för vilken omsorg barnen behöver. Haro är en ideell demokratisk organisation som arbetar opinionsbildande både nationellt och internationellt.

Kontaktpersoner

Karin Bengtsson
vice ordförande
Karin Bengtsson
Ingvild Segersam
Ordförande
Ingvild Segersam
Madeleine Wallin
Styrelseledamot (internationella relationer)
Madeleine Wallin